kalascajsa.blogg.se

Välkommen till en nittonårig finländares lilla blogg! Studerar till barnträdgårdslärare, ser för mycket på film och äter för mycket popcorn för mitt eget bästa. Har ett litet behov av att berätta mina allmänt vanliga vardagsäventyr åt världen och hoppas att någon vill läsa.

Wake-up call

Publicerad 2017-06-26 21:05:46 i Allmänt,

När jag såg filmen Annie från 1982 för första gången så smalt mitt hjärta. Jag blev förälskad i historien om den lilla flickan som bodde på ett barnhem och drömde om att hitta sina föräldrar. Jag blev förälskad i sångerna Maybe och Tomorrow som Annie sjunger med sådan inlevelse. Jag blev förälskad i de övriga karaktärerna, Grace, Warbucks, Punjab, och sist men inte minst: Miss Hannigan, Rooster och Lily. 
 
Jag trodde aldrig att jag skulle få chansen att vara med i en produktion av Annie, och allra minst att jag skulle få spela huvudrollen, mest för att jag råkar vara 20 år och hon är 11 då. Så när regissören för Korsholms Teaters uppsättning av Annie ringde mig och frågade om jag var intresserad av att vara med så förstod jag nog inte riktigt vad det innebär först. Jag har varit så glad att vara med ändå sedan mars och vi har övat sånger och repliker och byggt barnhem och annan rekvisita. Men det var inte förrän förra veckan som jag faktiskt insåg vad det är jag har fått chansen att vara med om. 
 
Ända sedan jag såg filmen Annie för första gången så finns det en scen som jag har älskat, och en sång som jag har sjungit och nynnat på mer än de andra. Det är scenen där Miss Hannigan, Rooster och Lily sjunger Easy Street. Likt hyenorna i lejonkungen smider de planen om hur de ska bli rika, de dansar och sjunger i sann broadway-anda och det är bara så bra. Förra veckan såg jag på när Gitta, Axel och Annika övade den scenen. Då slog det mig för första gången vad det är vi håller på med. Jag är med i en produktion av Annie. Och jag spelar Annie. Hur sjukt är inte det? Jag blev både rörd och knäsvag på samma gång, vilket är konstigt att bli i just den sången eftersom den inte är en typisk "bli-rörd-av"-sång. Men rörd blev jag i alla fall. Allt blev liksom verkligt först då. 
 
Jag är så tacksam. Det kanske inte är Broadway, men det betyder inte att min dröm inte går i uppfyllelse. Jag får stå på scen i en musikal och jag spelar Annie. Tillsammans med en massa andra fantastiska människor både på och bakom scenen så kommer det här nog att bli en av de största upplevelserna i mitt liv. Och ni är hjärtligt välkomna att komma och ta del av den. (Korsholmsteater.fi)
 

Kommentarer

Postat av: Julia

Publicerad 2017-06-26 22:27:42

Och inte får jag vara med på bild! >:( Juust kidding, fint inlägg, Du är en perfekt Annie !!

Svar: Du måst ju va framför kameran då iställe fö bakom ;) men taack!
Cajsa Sundqvist

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Cajsa Sundqvist

Jag är tjugo år, bor i Finland men pratar svenska. Funderar över de konstigaste sakerna mest hela tiden och gör lite videos på Youtube emellanåt. Välkommen!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela