kalascajsa.blogg.se

Välkommen till en nittonårig finländares lilla blogg! Studerar till barnträdgårdslärare, ser för mycket på film och äter för mycket popcorn för mitt eget bästa. Har ett litet behov av att berätta mina allmänt vanliga vardagsäventyr åt världen och hoppas att någon vill läsa.

Backstage på en sommarteater

Publicerad 2017-07-03 08:33:27 i Allmänt,

Nu var det visst någon som plötsligt kom ihåg att hon har en youtube-kanal. Hehehe. Den har inte alls stått tom sedan typ november. I ALLA FALL, under gårdagens sommarteaterövning så sprang jag runt med kameran i högsta hugg och vloggade. Det var jättekul och jag är faktiskt väldigt nöjd med resultatet. 
 
Ni får se den plats där jag spenderar den mesta av min tid just nu, Båskasvallen i Veikars. Ni får dessutom träffa några av min medskådespelare, se lite kläder, se hur kulisserna börjar se ut och se lite när vi övar scener. Vill man se allt detta i verkligheten sedan så är det fullt möjligt eftersom att vi har premiär på fredag! Men fram tills dess får ni nöja er med denna vackra vlogg: 

Åh New York

Publicerad 2017-07-02 21:36:00 i Allmänt,

Jahapp, eftersom att jag har varit borta så länge så kanske det skulle vara dags att börja berätta vad jag har haft för mig. Förut sommarteatern då så har jag varit på praktik en stor del av våren, kämpat med skolarbeten och hunnit vara en sväng till New York! Det sistnämnda tänkte jag berätta lite mer om nu.
 
Den 9 maj skyndade jag snabbt från min sista praktikdag till Onnibus för att åka ner till Åbo med min bror och mina kusiner. Från Åbo tog vi båten till Stockholm, plockade på vägen till flygplatsen upp vår faster med man och flög sedan iväg till det stora äpplet. Det finns så mycket magiskt att berätta om New York, men jag kan lämna er med det här: Det känns exakt som det gör i alla filmer. Man känner igen sig fast man aldrig har varit där förut. Det är otroligt häftigt, stort och ja, magiskt. 
 
Det första vi gjorde var att hitta vårt hotell och kolla in området runt. Vi bodde faktiskt inte på Manhattan utan utanför, i Edgewater, New Jersey och tog båt in till stan varje dag. Det var ganska skönt eftersom att man fick lite avstånd och det var betydligt tystare där vi bodde än på Manhattan. Första hela dagen så turistade vi mest. Vi gick runt, åt på TGI Fridays, åkte helikopter (men mer om det senare), kollade in allt turistigt man kan tänka sig. Man var ganska slut efter bara en dag, dels för att man var jetlaggad och dels för att man fick så himla mycket nya intryck från alla håll hela tiden. Jag blir nästan matt av att bara se på bilderna nu. Vi hade dessutom ganska tajt schema eftersom att vi bara var där 5 dagar och ville se allt. Så ni får nöja er med bilder från resan dit och första dagen nu, men mer är på kommande....
 

Wake-up call

Publicerad 2017-06-26 21:05:46 i Allmänt,

När jag såg filmen Annie från 1982 för första gången så smalt mitt hjärta. Jag blev förälskad i historien om den lilla flickan som bodde på ett barnhem och drömde om att hitta sina föräldrar. Jag blev förälskad i sångerna Maybe och Tomorrow som Annie sjunger med sådan inlevelse. Jag blev förälskad i de övriga karaktärerna, Grace, Warbucks, Punjab, och sist men inte minst: Miss Hannigan, Rooster och Lily. 
 
Jag trodde aldrig att jag skulle få chansen att vara med i en produktion av Annie, och allra minst att jag skulle få spela huvudrollen, mest för att jag råkar vara 20 år och hon är 11 då. Så när regissören för Korsholms Teaters uppsättning av Annie ringde mig och frågade om jag var intresserad av att vara med så förstod jag nog inte riktigt vad det innebär först. Jag har varit så glad att vara med ändå sedan mars och vi har övat sånger och repliker och byggt barnhem och annan rekvisita. Men det var inte förrän förra veckan som jag faktiskt insåg vad det är jag har fått chansen att vara med om. 
 
Ända sedan jag såg filmen Annie för första gången så finns det en scen som jag har älskat, och en sång som jag har sjungit och nynnat på mer än de andra. Det är scenen där Miss Hannigan, Rooster och Lily sjunger Easy Street. Likt hyenorna i lejonkungen smider de planen om hur de ska bli rika, de dansar och sjunger i sann broadway-anda och det är bara så bra. Förra veckan såg jag på när Gitta, Axel och Annika övade den scenen. Då slog det mig för första gången vad det är vi håller på med. Jag är med i en produktion av Annie. Och jag spelar Annie. Hur sjukt är inte det? Jag blev både rörd och knäsvag på samma gång, vilket är konstigt att bli i just den sången eftersom den inte är en typisk "bli-rörd-av"-sång. Men rörd blev jag i alla fall. Allt blev liksom verkligt först då. 
 
Jag är så tacksam. Det kanske inte är Broadway, men det betyder inte att min dröm inte går i uppfyllelse. Jag får stå på scen i en musikal och jag spelar Annie. Tillsammans med en massa andra fantastiska människor både på och bakom scenen så kommer det här nog att bli en av de största upplevelserna i mitt liv. Och ni är hjärtligt välkomna att komma och ta del av den. (Korsholmsteater.fi)
 

Om

Min profilbild

Cajsa Sundqvist

Jag är tjugo år, bor i Finland men pratar svenska. Funderar över de konstigaste sakerna mest hela tiden och gör lite videos på Youtube emellanåt. Välkommen!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela