kalascajsa.blogg.se

Välkommen till en nittonårig finländares lilla blogg! Studerar till barnträdgårdslärare, ser för mycket på film och äter för mycket popcorn för mitt eget bästa. Har ett litet behov av att berätta mina allmänt vanliga vardagsäventyr åt världen och hoppas att någon vill läsa.

La La Landifierad

Publicerad 2017-01-30 18:18:29 i Allmänt,

För första gången i mitt liv så var jag i lördags på bio helt själv. Som den bioälskaren jag är fattar jag inte riktigt varför det har tagit mig 20 år att inse att man faktiskt kan gå på bio själv. Kanske är det den irrationella rädslan att bli stämplad som singel-losern som inte hittat någon att dra med på filmen man vill se. Egentligen var det väl det som var fallet. Så eftersom att ingen ville/kunde komma med mig en sådan vacker lördag förmiddag så anammade jag min egen filosofi för 2017, som är NO SHAME, och gick på bio helt själv. Och det var fantastiskt skönt.
 
Min motivation till detta väldigt modiga (uppmärksamma hyperbolen) steg i mitt vuxenliv var den fjortonfaldigt Oscarsnominerade filmen La La Land. En ny musikalfilm med känsla av Old Hollywood. Även om den utspelar sig i Los Angeles. Vår historia följer Sebastian (Ryan Gosling) och Mia (Emma Stone) under cirka ett år, plus ett litet "vad som hände sedan" inslag mot slutet. Vi får ta del av Sebastians drömmar om att öppna en Jazzclub som spelar "riktig" jazz och Mias försök att slå igenom i den hårda Showbizvärlden. En väldigt klassisk och romantisk historia.
 
Men det som gör historien så fantastisk är musiken. Alltså denna genialiska musik! Jag är ju en av dem som fullkomligt älskar när folk brister ut i sång under alla tillfällen man kan tänka sig och det går nog inte en dag utan att jag hittar tillfällen som bara skulle bli så mycket bättre av lite spontansång. I La La Land slipper jag undra hur det skulle vara om de skulle brista ut i sång, eftersom att de verkligen gör det. Helt underbart, och även om Gosling och Stone kanske inte är de starkaste sångarna så utför de rollerna med bravur. Hela filmen i sig är som konst i filmform, utan att vara pretentiös eller överdrivet filosofisk. Det är som om någon skulle ha fångat drömmar och släppt ut dem på den vita duken. Jag är helt, totalt kär i filmen. Vilket kanske märks. Det skapar alldeles för lite musikalfilmer idag, så jag otroligt tacksam för att La La Land sjöng och steppade sin väg in i mitt hjärta. 
 

Kommentarer

Postat av: Sofiasmode

Publicerad 2017-01-30 19:44:02

Ååh jag har velat se filmen länge nu så kul att läsa din recension! Nu måste jag ju verkligen se den :)

Svar: Tack! Jo den är för bra för att missa! :)
Cajsa Sundqvist

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Cajsa Sundqvist

Jag är tjugo år, bor i Finland men pratar svenska. Funderar över de konstigaste sakerna mest hela tiden och gör lite videos på Youtube emellanåt. Välkommen!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela