Klipp klipp...
Jag tror att Lotta om någon har fått stå ut med mina tomma hot om att raka av mig håret i flera år nu. Åtminstone en gång i veckan kommer jag på mig själv med att hatiskt glo ner på det lockiga svallet och döma normen som säger att jag som kvinna ska behöva ha det så här. Okej, det är ju faktiskt mitt eget val att ha långt hår. Men nu har jag liksom tröttnat mer än vanligt. Så jag bokade en liten frissatid och plötsligt var det klippt.
Tadaa! Inget mera trassligt fågelbo på mitt huvud! Lockigt är det, men inte lika mycket som det var förr. Denna long pixie cut är den bästa frisyren jag någonsin har haft på mitt huvud. Det är så skönt att ha såhär pass kort! Fast skönare var nästan att se berget av hår på frissagolvet när jag var färdig. Jag skojar inte, det var ett berg. Mount Everest ska känna avundsjuka. Jag skrev dessutom ett till hårinlägg för Nittiosexorna som jag bloggar på som ni hittar HÄR. Nu ska jag gå och beundra min nya frisyr, vi hörs!