kalascajsa.blogg.se

Välkommen till en tjugoettårig finländares lilla blogg! Studerar till barnträdgårdslärare, ser för mycket på film och äter för mycket popcorn för mitt eget bästa. Har ett litet behov av att berätta mina allmänt vanliga vardagsäventyr åt världen och hoppas att någon vill läsa.

Lite mysiga kommentarer

Publicerad 2016-10-16 22:05:06 i Allmänt,

Ja hörni, jag fick ju lite mer uppmärksamhet för mitt inlägg om demisexualitet än vad jag hade räknat med, och det är jag superglad för! Jag vill ju kunna nå ut till fler människor och kämpa för jämlikhet och särskilt för att alla ska få älska den de vill, eller ingen alls. Så jag blev ju väldigt glad när jag såg att Nyheter24 har publicerat blogg.ses inlägg på sin facebook sida. Sedan slogs jag av lite ångest inför att kolla in kommentarerna. Låt oss bara säga att det är tur att jag har en så bra självkänsla och så bra självförtroende som jag faktiskt har. Dessutom var jag beredd på det mesta. 
När man är aktiv inom HBTQ+ diskussioner och kämpar för människors jämlikhet och dessutom kallar sig feminist så är man ganska van att möta hat med jämna mellanrum. Jag har haft turen att inte få några negativa kommentarer när jag kom ut, och det är jag så otroligt tacksam för. Dessutom så är jag ju så pass "gammal" att jag kan ta lite kommentarer. Så innan jag läste kommentarerna på Nyheter24:s inlägg så tog jag ett djupt andetag, förberedde mig på det värsta och möttes av detta:
En blanding av lite peppning, hat och väldigt trångsynta människor. Jag var faktiskt beredd på värre. Att folk tycker att det finns för många läggningar är jag mycket väl medveten om. Men ser man sig själv tillhöra heteronormen så är det svårt att förstå hur det känns att inte göra det. Det kan vara tortyr. Får jag dessutom fråga vad min logiska intelligens har att göra med min sexuella läggning? Efter att ha läst igenom kommentarerna flera gånger så sitter jag nästan och skrattar. Men samtidigt gråter jag för alla barn som kanske har dessa människor som föräldrar. Jag tycker så otroligt synd om de som inte blir tagna på allvar på grund av att de har hittat en läggning som de känner sig bekväma med. Jag själv undrar mest vart världen är påväg när folk fortfarande tycker att det är okej att mobba en människa de inte ens känner på nätet. Lite extra sexuella läggningar skadar väl ingen, men hemska och förminskande ord gör motsatsen. 
 
Men sedan finns det ju de som kommenterar positiva saker och kämpar för folk de inte har träffat heller. Och ni
är verkligen hjältar som orkar ta den fajten!
Ska ni kommentera sådant här och förminska mig och min sexuella läggning, fine. Gör det då. Gör det mot mig. För jag kan ta det. Jag är så pass bekväm i mig själv och vägen till att hitta mig själv har varit lång så man knuffar inte ner mig i första taget. Skulle ni ha varit förvirrade en stor del av er uppväxt skulle ni också vara det. Men vad ni än gör, kommentera inte sådant här åt unga människor som kommer ut. Det är något av det värsta man kan göra. De har det tillräckligt jobbigt med att bryta normerna redan. Låt dem vara. 

Kommentarer

Postat av: Anna

Publicerad 2016-10-17 00:53:34

Jag blir så arg på dessa som kommenterar elakheter! Så här får du en glad och kärleksfull kommentar istället: Det värmer i hjärtat att du kommit till insikt om din sexualitet! Låt aldrig någon förminska dig eller dina känslor. Kram <3

Svar: Oj Tusen tack!
Cajsa Sundqvist

Postat av: Annie

Publicerad 2016-10-17 19:12:57

Skrev just en kommentar på blogg.se's artikel men jag blev så berörd att jag ville skriva lite personligare till dig. Dela med mig av min historia.

Ditt inlägg berörde mig väldigt starkt. Jag känner igen mig i dig och din beskrivning av Demisexuell. I min ordbok har det alltid hetat "vettig". Att man inte är attraherad sexuellt av någon man inte tycker riktigt mycket om, är för mig moraliskt sett det "rätta". Och antagligen är det så för mig för att jag är sådan, och att jag inte visste det förrän jag läste ditt inlägg. Jag är troligtvis Demisexuell men jag har aldrig någonsin ens funderat på det. Ditt inlägg fick mig att fundera.

Jag aldrig förstått folk som vänstrar eller har onenight-stands. Jag testade ett one night stand en gång bara för att jag mådde sjukt dåligt och behövde bekräftelse och jag trodde att jag skulle få det via sex med en främling som tyckte att jag var snygg. Jag tror inte att jag behöver förklara hur världelöst det var. Och att jag inte var ett dugg attraherad av honom över huvud taget. Jag tyckte inte det var något konstigt alls, för jag hade aldrig varit kåt på någon innan dess heller. Jag var bara 16 år, nästan 17, och hade inte alls mycket erfarenhet av sex. Och inget intresse av det heller. Efter det lovade jag mig att aldrig ha ett one night stand. Jag har aldrig haft det efter det och jag ser inte meningen med det heller. Jag har aldrig varit lockad, tvärtom bara äcklad, när jag varit i situationer som skulle ha kunnat leda till one night stands.

När jag var liten var jag liksom du inte ett dugg intresserad av killar. Jag kunde tycka att dem var söta eller snygga, precis som jag tycker en kattunge är söt eller att ett mönster på en filt är vacker. Tjejer var också vackra eller söta. Jag var en konstnär redan tidigt och jag kunde alltid se vad som var fint.

Men sexuellt? Nej. Absolut inte. Jag, som jag skrev på blogg.se, tror inte att särskilt många tjejer före 13 är sexuellt intresserade. Ofta tror jag det handlar om nyfikenhet, uppmärksamhetsbehov och förväntningar/normer. Vi matas med förväntningarna om kärnfamiljen, barn och den stora kärleken i musik, film, konst och böcker många gånger om dagen. Föräldrar, bekanta och släkt frågar konstant oavsett hur gammal man är om man "träffat någon". Jag tror inte att barn börjar titta på andra barn av sexuell drift, utan för att dem inte har annat för sig och man lär dem att det är det dem ska göra. I alla fall, när jag tittar tillbaka, var det tjejerna utan intressen som blev "killtokiga", som vi kallade det. Vi med intressen blev inte killtokiga förrän intresset dog. En och en, när dem slutade rida eller slutade med fotboll, började intressera sig för killar. Vi var en liten klick som aldrig blev intresserade av killarna i klassen.

Jag personligen var aldrig attraherad av någon i grundskolan. Däremot var jag förälskad två gånger. Jag var mobbad på min skola, och det fanns en kille, i klassen över mig, som hade så snälla ögon och han log alltid mot mig när han såg mig. Han var en av de "populära" killarna, fotbollskille. Jag tror aldrig att han gillade mig. jag tror att han var imponerad över hur sportig jag var, och att han tyckte synd om mig för att alla hackade på mig. Men tack vare att han alltid var snäll så hade jag en liten crush på honom. Men i efterhand, så vet jag att det inte var sexuellt. Jag hade aldrig sexfantasier eller sådant och jag kände mig inte upphetsad av honom. Jag var sjukt ensam och i honom kunde jag drömma om den där prinsen på sin vita häst.

Den andra killen var något år senare. han såg i princip likadan ut som den första. Han var snäll mot mig och vi idrottade ihop. Jag älskade min idrott, det var min flykt från skolan och jag var duktig i det. Men så blev han skadad och försvann helt från oss på obetämd tid. Då blev jag "kär" i honom. Men egentligen var det ju i minnet av honom såsom jag ville minnas det. Skuggan av honom blev något att hålla fast i när mobbingen tilltog och mitt liv var ett helvete. Men jag kände aldrig honom.

På gy

Postat av: Anonym

Publicerad 2016-10-17 19:14:10

Forts.

På gymnasiet hamnade jag i en kompisgrupp där vi alla var oskulder, och det kändes så skönt! Den ena tjejen var dock ett Jehovas vittne och nu på gymnasiet kunde hon bryta sig loss och leva ett riktigt "tonårsliv". Hon drog in mig i sin jakt på killar. Jag hängde med som en liten vakthund men jag kände mig aldrig attraherad av någon. Tvärtom, för varje fest och varje människa som flirtade med mig mådde jag sämre, tyckte att världen var hemskare och att ingen såg mig för den jag var. Jag råkade ut för någonting hemskt och sjönk ner i ett svart hål. Jag hade sex med några olika killar, dejter och det där one night stand:et, men jag mådde bara sämre och sämre efter det, och jag var aldrig upphetsad. Utan glidmedel hade det inte ens funkat. I efterhand undrar jag ju hur sjutton jag ens gick igenom det där och varför, men då trodde jag att det var "normalt" och att man "måste" flirta och dejta och att det skulle kännas bättre när jag hittat "rätt".

Mitt i det här hade jag en killkompis som jag pratade mycket med, men vi hade ingen relation. Han var den enda killen som inte flirtade med mig och det var honom jag kunde ventilera med. Sedan träffade jag "rätt" och blev tillsammans med en kille och det varade i fyra år. Sexuellt var det värdelöst i början men det blev bättre och bättre och tillslut helt fantastiskt. Men jag var aldrig attraherad av honom. Det var tanken på hur skönt det var som attraherade mig på den tiden.

Vi gjorde slut och killen som varit min kompis tog kontakt med mig igen. Vi pratade i skype ett halvår innan vi sågs och då slog det gnistor. Jag har aldrig varit attraherad av någon tidigare men honom, då, låg det ett tjockt lager elektricitet i luften och plötsligt förstod jag det här med sex. Idag är vi sambos och det är fortfarande helt fantastiskt att vara nära honom. Jag har aldrig varit attraherad fysiskt av någon annan och aldrig funderat på varför. För mig är det ju normalt, och det är praktiskt. Jag kommer aldrig någosnin vara otrogen och jag är nöjd med att ha min "prins" tillslut.

Mitt liv när jag var yngre styrdes väldigt mycket av andras förväntningar och av normer. Jag är antagligen hetero- och demisexuell men jag tycker att det i så fall är en gåva. Det hindrar mig att göra idiotsaker. Jag tror inte att problemet är någon sexuallitet, utan att vi tror att normer är lagar man inte får bryta. Om fler öppnade och talade om sex tror jag att vi alla hade fått ett bättre perspektiv och kan skrota ord som "normal". Norm. Det borde inte finnas någon norm när det kommer till sexuell läggning. Och om vi slutar vara tysta kring sex och pratar omvåra erfarenheter, tankar och "drift", tror jag vi inser att demisexuell troligtvis är den vanligaste läggningen;vårt moralsystem historiskt sett med kyrkan och äktenskap i grunden bygger ju på den; men att vi hetsas intill annat när vår värld bygger allt mer på pengar och sex. Sex säljer. Kåtbockar tjänar pengar. Modellerna är vrålsnygga och man säljer tidningar till 13åringar om att "tillfredställa honom" och hur man ska lukta för att attrahera killar. Det är vår värld som är upp och ner, inte våra läggningar. <3

Tack för att du skrev och för att du fick mig att börja tänka.

Svar: Tusen tack för din historia, den var verkligen gripande att läsa!Det här är en av de olika anledningarna att jag valde att skriva mitt inlägg, dels för att dela med mig av min historia och sprida kunskap om att alla är olika och det är okej! För att alltid känna sig lite annorlunda när det kommer till kärlek är något som lämnar spår och stundvis kan vara väldigt jobbigt. Att jag har fått dig att tänka värmer verkligen, det var min mening! Även om inte demisexualitet är en stor läggning så ska du veta att det finns andra, vill du läsa fler historier så finns demisexuality.org som är ett forum för demisexuella. Det hjälpte mig att inte känna mig så ensam. Du gjorde verkligen min dag, tack! Ta hand om dig!
Cajsa Sundqvist

Postat av: Jossan

Publicerad 2016-10-18 20:29:03

Hittade precis ditt inlägg och känner nästan på pricken igen mig. Har aldrig hört om demisexualitet innan, men det känns lite som en beskrivning av hur jag känner. Så otroligt häftigt vad skrivna ord från någon jag inte känner kan göra skillnad, för det känns så skönt att höra att det kanske ändå inte är jag som är konstig. Att det finns andra som känner liknande. Så fint att du ville dela med dig, det gjorde i alla fall mig väldigt glad att få känna igen mig någonstans.

Svar: Tack! vad roligt att du känner igen dig! Jag vet att det i dagsläget är en väldigt liten sexuell läggning, men att du känner igen dig visar ju på att det kanske finns många fler där ute än vad vi har trott! För mig är det också väldigt skönt att höra om andra :)
Cajsa Sundqvist

Postat av: Anonym

Publicerad 2016-10-20 00:51:31

Hej du fina människa som vågar berätta om dig själv och din läggning,förstår inte varför så många har så elaka åsikter,var och en bestämmer vem och hur man är som person.
Fortsätt vara den fina människa du är💕

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Cajsa Sundqvist

Jag är tjugo år, bor i Finland men pratar svenska. Funderar över de konstigaste sakerna mest hela tiden och gör lite videos på Youtube emellanåt. Välkommen!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela