En liten fluffig inkräktare
Alltså igår kväll när jag skulle gå och lägga mig så ställdes jag inför ett väldigt svårt dilemma. Min säng var nämligen upptagen. Inte av vem som helst utan av Melvin (aka vår jättefluffkatt) som tog upp det exakta utrymmet där jag skulle vilja ligga.
Vad gör man då? Inte kan man ju flytta på sin gullegris när han har lagt sig så skönt och bekvämt. Nej då får man lösa det på något sätt, även om det blir väldigt obekvämt för en själv. För visst finns det någon paragraf i lagen om att flyttning av vilande husdjur är olaglig?
Då blev det i alla fall såhär. Jag kan tala om att sovning i form av ett L inte lyckas särskilt bra. Hittills brydde han sig inte så mycket i alla fall så jag tänkte att det kanske går att sakta sakta röra mig närmare och så smångingom återta min del av sängen.
Så småningom började jag närma mig mitt mål, men det blev ju om möjligt ännu mera obekvämt. Ja inte för den lilla snyltaren då. Han låg glatt och spann.
Det blev en väldigt lång och utdragen process för att få sova. Men han hade de ju så bra så vem är jag att förstöra hans skönhetssömn?
När jag hade nästlat mig in och nästan skulle kunna börja fundera på att sova så märkte han ju såklart vad jag höll på med. Plus att han inte tyckte om att jag inkräktade på hans personal space. Så lite surt hoppade han bort och jag hade vunnit rätten att få sova i min säng.
Eller det trodde jag i alla fall. Tills typ 20 minuter senare när jag faktiskt försökte sova på riktigt och han hoppade upp igen, spann och kurade ihop sig vid min nacke så att jag absolut inte skulle kunna sova. För om ni har prövat sova med en spinnande och levande värmedyna så vet ni att det inte är så lätt. Men jag kunde ju inte röra på mig. För han hade ju det så bra....
