kalascajsa.blogg.se

Välkommen till en nittonårig finländares lilla blogg! Studerar till barnträdgårdslärare, ser för mycket på film och äter för mycket popcorn för mitt eget bästa. Har ett litet behov av att berätta mina allmänt vanliga vardagsäventyr åt världen och hoppas att någon vill läsa.

Att vara demisexuell

Publicerad 2016-10-11 10:56:49 i Allmänt,

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är National Coming Out day hurra, hurra, hurra! Okej, jag medger att det inte är catchigaste sången det här århundradet men det får fungera idag. För idag är det faktiskt National Coming Out day, vilket innebär att alla som går och bär på en fruktansvärt tung börda kan lätta på hjärtat om de känner för det. Själv har jag ju varit "ute" som demisexuell nu i några månader och jag tänkte äntligen ta tag i saken och berätta lite mer om mitt uppvaknande kring min läggning på en underbar dag som denna. 
Att vara demisexuell innebär då att man inte kan känna sexuell attraktion gentemot någon innan man känner dem. Detta innebär att kärlek vid första ögonkastet, one night stands och flörtande aldrig inträffar från min sida. Jag ser inte ner på dem som blir attraherade lätt, tvärtemot, jag avundas dem. Attraktion är väldigt svårt för mig, jag måste ha ett starkt emotionellt band till någon innan jag ens kan börja känna mig attraherad. Detta gör då att kärlek är ett väldigt svårt koncept för mig, och det har tagit många år för mig att förstå hur jag fungerar. 
 
Jag har alltid känt mig annorlunda. Det säger väl alla som har en annan läggning än heterosexuell, men det är så man känner. När folk i lågstadiet började prata om vem de var kära i och vem de skulle vilja vara ihop med så fattade jag i princip ingenting. Jag tyckte hela konceptet med att vara "kär" var konstigt. Så jag låtsades. Jag låtsades vara kär i någon och ibland låtsades jag så bra att jag trodde på det själv. Men jag kunde lika snabbt dra mig ur min förälskelse och gå vidare med livet. Jag låtsades för att känna mig som alla andra. För att vara normal. 
 
Samma sak i högstadiet. Man skulle ha crushes, man skulle tycka att killar var snygga och man skulle ha på g med någon hela tiden. Här började jag fatta att jag inte fungerade som alla andra. Jag tyckte inte att killar var så snygga som alla andra tyckte. Jag var rädd för dem. Redan här insåg jag att jag har svårt för heterosexuella män. Jag kunde känna om någon var intresserad av mig, men det gjorde mig rädd. Jag blev rädd för att jag inte kände någonting över huvud taget själv. Men man vågar inte erkänna att man är annorlunda i högstadiet. Man håller tyst om sina känslor och låtsas att man känner något. Jag låtsades att jag hade crushes, för att låtsas att jag kände som alla andra. Men jag var inte som alla andra. Jag kunde dra mig ur en crush lika lätt som jag dragits in i en. 
 
I våras var första gången jag på allvar började fundera kring min sexuella läggning. Mest för att jag var trött på att inte veta. Det ända jag med säkerhet visste var att jag inte var heterosexuell. Så jag funderade länge, jag gjorde research jag funderade igen o.s.v. Jag trodde att jag var bisexuell, vilket i sig är en väldigt läskig sak att erkänna när man bor och lever i Finland och ens umgängeskretskrets består i princip enbart av heterosexuella människor. Det var också svårt för mig att veta om jag var bisexuell eftersom att jag aldrig på riktigt kände mig attraherad av någondera könen. Sedan trodde jag att jag var asexuell, eftersom att jag aldrig känner något. Eller jo, jag har känslor. Mycket känslor. Men nästan aldrig attraktionskänslor. Men det kändes ändå inte rätt. För jag vet att jag har kapacitet att känna attraktion. Det är bara väldigt sällan den känslan infinner sig. 
 
Sedan plötsligt en dag i somras så kollade jag instagram och på ett av alla regnbågskonton jag följer så dök det upp en definition på demisexualtitet. Det träffade mig som ett slag i magen. Det beskrev mig. Exakt. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan. Men jag visste med en gång, redan efter ett kort instagram-inlägg, att det här var jag. Jag började googla, gick med i forum och forskade lite själv. Det kändes fantastiskt. Det gör det fortfarande. Jag har hittat mig själv. Jag har ett community på demisexuality.org fullt med människor som är som mig. Som jag kan tala med. Som förstår. Jag har äntligen hittat en läggning som är jag. 
 
Det är läskigt att erkänna det åt folk ibland. Att som studerande i Österbotten erkänna att man i princip är asexuell tills man känner en människa är något av det läskigaste man kan göra. För det är tänkt att man ska leva "det vilda singellivet" och man ska ha nya killar att ha på g med nu som då. Det har inte jag. När folk säger "Tänk om din framtida man skulle se dig nu" så kan jag bara tänka; "Det är inte ens sagt att jag kommer att ha en man, jag kanske har en fru, en katt, eller mig själv, vad vet jag?" Det är lite läskigt att vara sig själv här. Men jag jobbar på det. 
Jag är demisexuell. Jag har alltid varit och jag kommer alltid att vara. Jag får inte crushes. Jag blir rädd om någon jag inte känner flörtar med mig (om jag ens märker det). Jag vill inte ha ett bättre ord för heterosexuell. Jag är annorlunda. Men jag är jag, och på en dag som denna vill jag bara känna mig som mig själv. Som den jag alltid har varit. Så mina tips idag är: Anta aldrig. Din bästa vän kan visa sig känna något helt annat än det du har trott. Låt det ta tid. Tvinga inte ut någon ur garderoben och känn efter om hen faktiskt vill prata om det. Fråga om det är något du undrar om. Åtminstone jag svarar gärna på frågor om min sexuella läggning. Det sprider kunskap och man kan skingra fördomar. Och viktigast av allt, var dig själv och låt folk runt om dig vara sig själva. Det är ändå en mänsklig rättighet att vara sig själv. 
Min flagga. Min läggning. Jag. 
 
 

Kommentarer

Postat av: BloggenOmS

Publicerad 2016-10-11 13:07:08

Mycket bra skrivet Kramixx

Svar: Tack!! :)
Cajsa Sundqvist

Postat av: Nicolina

Publicerad 2016-10-11 13:42:21

Väldigt bra skrivet!

Svar: Tack!! :)
Cajsa Sundqvist

Postat av: Nathalie

Publicerad 2016-10-11 15:33:32

Så roligt och intressant att läsa om andras "komma ut" historier! Inte hört så mycket om demisexualiteten förr så nu lärde jag mig något nytt!

Jag har själv kommit ut för 3 år sedan som bisexuell, och det kändes precis som att man skulle ha hittat en del av sig själv, inte sant?

Väldigt bra inlägg! :)

Svar: Ja det är så otroligt skönt när man faktiskt hittar en stämpel som passar en! Tack! :)
Cajsa Sundqvist

Postat av: Anonym asexuell

Publicerad 2016-10-17 15:30:41

Åh vad kul att läsa om någon annan från Österbotten på samma spektrum! Det känns lite mindre ensamt och annorlunda.
Jag beundrar ditt mod också, heja Cajsa!
(Jag är bara ute till några få personer än så länge och vet inte om jag någonsin gör det "officiellt".)

Svar: Tack så mycket! Jo, eftersom att vi verkar vara lite i skymundan så ville jag visa att vi faktiskt finns :) det är självklart upp till var och en om de vill "komma ut", men det är skönt att veta att man inte är ensam!
Cajsa Sundqvist

Postat av: Annan anonym

Publicerad 2016-10-20 14:29:39

Super! Har länge funderat och kännt att jag ligger någonstans på skalan mellan heterosexuell och asexuell, när jag läste detta och lägger till demisexuell känns det som att saker och ting faller på sin plats för mig. Tack!

P.S. Bor också i Jakobstad.

Svar: Oj vad roligt att höra! Det är just därför jag vill uppmärksamma sexuella minoriteter, så att alla ska få vara de de vill! :)
Cajsa Sundqvist

Postat av: Anna

Publicerad 2016-11-16 15:02:37

Hej!
Mycket intressant blogginlägg! Hade aldrig fått hört talas om demisexualitet, så det var trevligt att lära sig nytt.

Det fick mig och undra över mig själv. Jag har en lång tid tänkt mig själv som ca 95% hetero och 5% bi (kan bli attraherad av kvinnor, men extremt sällan). Jag kan ändå känna igen mig lite också i din text, för att utseendet räcker inte för mig att bli attraherad till någon. Jag har aldrig helt förstått kändis-crushes eller överhuvudtaget crushes till människor man inte känner. Jag behöver dock inte ändå känna människan väl att bli attraherad, men jag behöver ha någonslags intryck av personligheten.

Eftersom jag tänker att människoseksualitet inte är kategoriskt, utan kan variera i en kontinuum från människa till människa, så kunde dethär vara en annan kontinuum utöver attraktion till kvinnor/män. Så kanske jag har en aning av demiseksualitet i mig själv också :)

Postat av: Korsholmare

Publicerad 2016-11-18 13:26:54

Va kul att läsa ditt inlägg :) själv är jag asexuell och demiromantik :)
Lycka till i fortsättningen

Postat av: Lena B

Publicerad 2016-12-03 14:43:22

Jag har faktiskt aldrig tänkt på mig själv som avvikande, även om det beskriver mig på pricken. Det beror antagligen på att jag är uppväxt i frikyrkan där man förväntas lära känna någon ordentligt, eller tom gifta sig, innan man inleder en sexuell relation. Funkade fint för mig. :)

Postat av: Lena B

Publicerad 2016-12-03 14:43:54

Jag har faktiskt aldrig tänkt på mig själv som avvikande, även om det beskriver mig på pricken. Det beror antagligen på att jag är uppväxt i frikyrkan där man förväntas lära känna någon ordentligt, eller tom gifta sig, innan man inleder en sexuell relation. Funkade fint för mig. :)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Cajsa Sundqvist

Jag är tjugo år, bor i Finland men pratar svenska. Funderar över de konstigaste sakerna mest hela tiden och gör lite videos på Youtube emellanåt. Välkommen!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela