It's my birthday!
Att fylla år när man är äldre än 10 är ju totalt överskattat. När man yngre så får man ju ändå den där känslan av att hela världen kretsar kring en och man är drottning över allt och alla och får göra i princip vad man vill. Överdrivet till trots så hoppas jag att ni fattar min poäng. För när man fyller år nuförtiden så verkar man inte ens ha tid att fylla år. Den där känslan att ens födelsedag faktiskt är ens födelsedag är som bortblåst och idag när jag vaknade konstaterade jag liksom bara att det är en söndag. Missförstå mig rätt, jag älskar att fylla år. Jag borde väl helt enkelt göra det till en större grej för att få samma födelsedagskänsla som jag så desperat cravar efter. Om man ska uppnå något så ska man tydligen ta tag i saken själv.
Så i år bestämde jag mig för att ha ljus på tårtan trots att de knappt skulle rymmas på. 20 ljus är ju inte så himla lite (hör mitt fyrtioåriga jag skratta i bakgrunden). Dessutom fick jag faktiskt både sång och paket i morse, så helt hemsk var inte min halvvägs till fyrtio-dag. Lite kalasas har vi också hunnit med så nu börjar jag känna mig så där födelsedagig igen. Äntligen. Nu börjar den jobbiga biten, alltså att lära mig att jag inte är tonåring längre utan 20 år gammal. Jag ska inte ljuga för er, det känns ganska hemskt. Kommer folk att börja förvänta sig saker av mig nu? Måste jag sluta äta ostbågar i mina batmanmjukisbyxor? Är det fortfarande socialt acceptabelt att spela Little Big Planet? Jag har så många frågor och inga svar. Jag får väl vänta och se vad som händer.
När man inser att man är i yngre medelåldern.
När man sedan inser att man fortfarandde får blåsa ut ljus.
