Vad stress gör med en människa
Det känns ju som att man blir lite galen av skolstressen emellanåt. Bland annat så förstår man inte riktigt hur man ska hinna med allt och istället prokrastinerar man och tröstäter chips framför RuPaul's Drag Race istället. Men nu är det inte stressen som gör mig galen, utan mer bristen på den. För grejen är att jag inte alls är stressad. Vilket jag borde vara för vi har mycket på schemat, mycket som ska hinnas med före praktiken och en miljon olika blanketter som ska in hit och dit och jag känner mig allmänt kaotisk. Dock är jag inte stressad alls. Men jag har en teori.
Istället för att jag blir stressad så blir jag lite allmänt galen. Eller min hjärna gör lite galna saker mer exakt. Det mest konkreta exemplet jag har på detta hände för någon dag sedan. Jag låg och sov i allsköns ro och drömde något väldigt färgglatt och äventyrligt. Tills jag plötsligt vaknar med ett ryck, halvt i panik, säger "POTATISARNA!" och springer ut i köket för att stänga av plattan där jag tror att mina potatisar kokar över. Det är inte förrän jag står där vid spisen som jag börjar vakna upp och inse att klockan är 7 på morgonen. Det står ingen kastrull med potatis på min spis. Jag behöver inte få panik för något. Ändå så säger min hjärna åt mig att det är otroligt bråttom av någon anledning. Jag minns inte ens att jag drömde om potatis.
Sedan är det små saker som gör att jag börjar tro att min hjärna omedvetet stressar sönder. Till exempel att jag idag istället för att läsa "entusiasm" som det stod i en text, så läste jag "eutanasi". Jag läste väldigt förvirrad vidare en stund tills jag tvingades inse mitt misstag. Sedan tycks jag tycka att saker är mycket roligare än vad de egentligen är. Jag satt t.ex. just och skrattade åt nedanstående meme i säkert 10 minuter förrän jag lyckades rycka upp mig själv.
Så om någon vet hur man får sin hjärna att chilla så ombeds den kontakta mig snarast. För det blir ganska påfrestande att konstant tvingas face-palma sig själv.
