Ett litet tillbakakast
Penkkis. Bänkskuddardagen. Sista dagen i skolan för gymnasietreorna. Idag har en massa människor stått på en massa flak och kastat massa godis. Och tejpat ihop lite andra människor i andra människor. Tänk att det redan är två år sedan jag gjorde det själv. What. Ålderskrisen är total. Men som tur är så har jag en massa fina minnen från denna dag så jag slipper gräva ner mig i min ålderskris.
Jag minns hur vi stannade sent dagen före för att få allt i ordning. Jag minns hur jag sov typ en och en halv timme eftersom att jag hade typ 39 graders feber och ont i halsen och skulle vara vid Julieth klockan fem på morgonen så att vi skulle hinna fixa oss. Jag minns hur jag vägrade att ta tempen eftersom att jag då inte skulle ha vågat fara alls. Jag minns hur folk frågade om det var mitt riktiga hår eller en peruk (haha jag har lockigt hår). Jag minns hur roligt vi hade hela årskursen när vi ivrigt väntade på att de andra eleverna skulle anlända. Jag minns hur jag blev så sjuk så jag var tvungen att ligga ner i två sekunder före vi skulle ställa oss på flaket. Jag minns hur vi tyckte det var jättekul att åka på flaket i stan. De fem första varven. Sedan blev det kallt.
Penkkis var en helt fantastisk dag, trots att jag var jättesjuk. Men en liten förkylning är väl inget för klena människor. Jag var utcklädd till Merida ur Disneyfilmen Brave och det var så kul. Jag hoppas innerligt att alla abin har haft en lika bra dag som jag hade. För penkkis är ett minne för livet.
