Det man egentligen inte får tycka
Jag har sommarstängt. Det går helt enkelt inte att göra något annat än att försöka överleva denna värmebölja som råder i Österbotten. Ja jag erkänner nu det som man inte egentligen får erkänna. Jag hatar sommar. Det är varmt, man har inte så mycket vettigt att göra (på något sätt räknar jag inte att ligga på stränder och försöka få en annan färg än kritvit som vettig sysselsättning) och dessutom är jag alla myggors favorit. Plus att på hösten får man begrava sig själv med halsdukar och sköna stickade tröjor medan man här inte ens kan gå klädd i bikini utan att dö av värmeslag. Nej, sommar för en människa som aldrig fryser är inte en rolig upplevelse. Men sommaren har ju sina stunder. Okej jag hatar inte direkt sommaren, men jag föredrar alla andra årstider över den. Sommaren får väl nog av kärlek utan att jag ska behöva älska den också?
Men nog om det, vad har hänt i mitt för varma liv på senaste tiden då? Jo, jag har varit och firat finaste Axel, som jag är fadder åt, som fyllde fem hela år! Det var ett ganska litet kalas med endast mommo, morbror och jag på plats eftersom att alla andra var ute på vift, men det dög hur bra som helst åt födelsedagsbarnet. Han hade önskat att ha ett kalas där bara jag skulle komma så han var nöjd i alla fall. Sedan har jag tagit årets andra dopp tillsammans med Lotta. Jag kan säga det här, även om jag ogillar mycket med sommaren så måste jag erkänna att vatten i alla former nog är världens bästa uppfinning. Det verkar som att ända stället jag kan hålla någon slags normal temperatur är i vattnet. Hoppas att alla andra njuter av sommaren mer än vad jag gör, och inte dör av värmeslag.
