kalascajsa.blogg.se

Här sitter en mör och trött människa som nyss är hemkommen från bilskolans sista skede, aka halkbanan. Jag ska inte säga att det är det roligaste man kan göra med en onsdag med strålande augustiväder, men nu vet jag i alla fall hur man kommer ur en uppochnervänd bil. Alltid bra att lära sig någonting nytt. Men efter en dag med tal om bromssträckor, reaktionstid och krockhistorier så kände jag att jag ville prata om någonting som jag faktiskt älskar och tycker att är intressant, nämligen kultur! Kulturvis publicerade en väldigt trevlig blogglista om kultur som jag tänkte svara på nu. Ni hittar listan här och mina svar hittar ni här under!

Jag läser egentligen allt mellan himmel och jord, mest beroende på vilket humör jag är på. Just nu håller jag på att läsa om hela Harry Potter serien (som jag gör varje år), och före det så läste jag Kaj Korkea-Ahos Onda boken. Fantasy är något som alltid faller mig i smaken, samma sak med klassiker. Jag läser nästan uteslutande fiktiva böcker, jag har något emot att läsa självbiografier och böcker som är baserade på verkliga historier. Jag vet egentligen inte varför, men när jag läser vill jag kastas huvudstupa in i en annan värld och bara låta mig uppslukas av min egen fantasi, så det blir mycket fantasy och äventyrsromaner. 

Friends. Utan tvekan. Ända sedan jag såg första avsnittet så var jag fast och sedan dess har jag gått runt och citerat serien åt alla som är i min närhet. De fatastiska karaktärerna, fina lägenheter, klockren humör och lite drama hit och dit, vad mer behöver man? Det är i alla fall den serien jag sett flest gånger, och jag tröttnar aldrig. 

Wasa Teaters Acts of Goodness. Inte bästa Wasa Teater har producerat, men långt ifrån sämsta. Pjäsen bestod av små berättelser om verkliga händelser som alla inkluderade någon slags god gärning. Skådespelarna bytte roll inför varje ny scen och det var verkligen fint att se vad bara en liten god gärning kan göra. Det fick i alla fall mig att tänka, och det är alltid ett bra betyg när det kommer till teater. 

 Jag tvingades fråga mina sponsorer (aka mamma och pappa) om den här. De var dock lite osäkra vilken som kom först, men en av de tidigare skivorna jag hade i min ägo var musikberättelsen Peter och vargen. Det är en berättelse om Peter som släpper ut en anka på sin farfars gård och hela berättelsen ackompanjeras av diverse instrument. Det var genom det här som jag kom i kontakt med klassisk musik för första gången, och det är en kärlek som aldrig kommer att rosta. Ja, jag är en extremnörd i många områden och det märks kanske att det kommer från mina föräldrar. Något som jag tackar det oerhört för. 

Får man bara välja tre? En skulle i alla fall vara Steven Spielberg. Jag skulle älska att få nörda ner mig i en diskussion om Aliens, tidsresor och andra flippade saker med honom. Han har nog haft något att göra med de flesta av mina favoritfilmer så det skulle vara väldigt intressant att se hur han är som person. En annan skulle vara Edith Södergran, eftersom att hon verkar vara lite som jag. Kattälskare och funderare. Plus att allmänheten verkar tro att hon var totalt dum i huvudet efter Wasa Teaters pjäs Edith, som jag blev väldigt arg när jag såg. Jag förstår att det var regissörens konstnärliga val att slänga in lite galen dans och ha en nakenchock på scen, men man gör inte så mot Edith. Därför skulle hon gärna få komma på middag hos mig så att jag får bilda mig en egen uppfattning. Den tredje jag vill bjuda på middag är utan tvekan J.K. Rowling. Tänk att få bjuda min drottning på middag? Tänk att få vara i samma rum som henne och faktiskt föra en diskussion med henne? Okej, jag börjar hyperventilera nu så vi går vidare. Det är i alla fall de tre jag gärna skulle äta middag med. Helst skulle jag ju bjuda in femton till, men någon måtta får det väl vara. 

Det här är utan tvekan svåraste frågan på hela listan. Senast jag räknade kom jag upp i över 40 favoritfilmer, och då är inte den listan särskilt uppdaterad. Men jag måste säga att Stanley Kubricks The Shining går att se hur många gånger som helst. Samma med Love Actually. Och Jurassic Park. Och The King's Speech. Och alla Harry Potter filmer. Ja, ni hör, jag har svårt att välja en favoritfilm. 

Jag är ingen konsertmänniska. Jag hatar folkmassor som man krävs i, värme och alldeles för hög volym så konserter är verkligen inte min grej. Dock finns det vissa artister som får en att glömma allt det där och får en att bara njuta av stunden. Måns Zelmerlöw är en sådan. Hans spelning på Norrvalla förra året kommer jag sent att glömma. Det kan ha att göra med att jag fick intervjua honom på presskonferansen före (heheh), men hans spelning var ändå fantastiskt bra. Han utsrålar sådan glädje till vad han håller på med och man såg hur lycklig han var på scen. Så det var en fantastisk konsert. Men jag föredrar ändå alla gånger att gå på opera eller musikal. Man har sin egen plats, det är inte för varmt och man vet att man kommer att gråta av både sorg och lycka. Passar mig mycket bättre. Tror aldrig jag har upplevt något likadant som att se Lés Miserables live i London. Wow säger jag bara. 

Det finns så många att välja på! Men om jag måste välja nu så säger jag 80-talet. Det fanns fantasifulla skräck- och Sci-fi filmer, mitt frissiga hår skulle ha passat in utan styling och musiken passar mig mycket bättre än dagens entoniga samma tre låtar. Jag skulle nog ha varit den nördigaste tonåringen ni kan tänka er då också, men det skulle ändå ha varit fantastiskt kul att få uppleva ett så galet årtionde.

Riktigt dåliga B-skräckfilmer och klyschiga romantiska komedier. Det sådana här filmer jag ser på när jag saknar hjärnkapacitet för att koncentrera mig på något djupare. ibland vill man bara se inälvor som flyger mot väggar eller två olyckligt kära som blir lyckliga i slutändan. Det är sådana här filmer som bara är så sköna att se på emellanåt för man behöver liksom inte koncentrera sig så himla hårt. Plus att man vet hur de kommer att sluta redan efter fem minuter.