The force is strong with this one
Okej, det är väl inte någon som har missat att jag är lite nördigt? Okej, bra. Där ljög jag förresten, jag är inte lite nördig jag är ganska så väldigt nördig. I alla fall, jag hade nog omedvetet lovat mig själv att aldrig bli ett fan av Star Wars och ni ska veta att jag försökte hålla mig till det. Trots det så misslyckades jag totalt. Min lillebror ville ha någon att gå på The Force Awakens med på bio och som den nördiga bioentusiast jag är så var det ju självklart att jag kom med. Men inte före jag hade gjort min obligatoriska forskning i Star Wars historia. Jag var ju tvungen att se alla filmer innan jag såg den nya. Efter att ha sett alla på mindre ön två dygn så kunde jag bara konstatera att min plan att inte bli fast hade kraschlandat på Dagobah och sjunkit i träsket.
En timme före vi for iväg för att se årets mest efterlängtade film så såg färdigt The Jedi Returns. Ni kan ju gissa om jag var entusiastisk att se The Force Awakens. Jag var så ivrig att jag nästan satt och hoppade i biostolen. När filmen änligen började med John Williams odödliga ledmotiv så kunde jag ju inte annat än att bli så rörd att några tårar lyckades rymma ut ur min ögonvrå. (Ni med bra minne kanske minns att samma sak hände när jag såg Jurassic World). Filmen då? Ja, jag kan inte säga annat än att den var helt fantastisk. Den kom utan tvekan på min topp 10 lista över alla filmer någonsin. Det är inte dåligt kan jag tala om. Så nu kan jag väl bara medge att jag från och med nu sitter och väntar på nästa film. Varför ska det vara så länge till 2017?
